Som litet barn har man inte samma uttrycksmöjligheter som vuxna. Man behärskar inte språket i samma mån och man är inte förmögen att analysera sin omgivning på samma sätt. Men barn har något annat, något som vi vuxna saknar – de har leken.

– Om man låter ett barn vara ostört så leker det. Det är hans eller hennes naturliga tillstånd, berättar Ingrid Engdahl, adjunkt och doktorand på Institutionen för barn och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Enligt henne är leken ett tecken på att barnet helt enkelt mår bra. Att ge barn tid för lek kan alltså handla om att inte störa i en pågående lek. Vad som utifrån kan se enkelt ut, kräver inte sällan både tålamod och ro. Ofta dröjer det innan leken går in i ett djupt och intensivt skede. Om barnet allt för ofta blir avbrutet i sin lek lär det sig att det inte är någon idé att börja leka. Här har de vuxna ett stort ansvar menar Ingrid.
– Förskolans uppdrag är att främja leken, att uppmuntra till den. Att ge barnen tid och rum till lek.

Forskning visar att det är genom leken som den första sociala tillvaron skapas. Även ettåringar kan genom leken och i möten med andra människor tona in och lära sig förstå andras känslor. Med hjälp av dockor, djur och böcker kan barnet sätta sig in i hur andra känner sig. Tillsammans med andra barn lär de sig att kompromissa och fungera i grupp. – I leken lär sig barnen grundläggande demokratiska och sociala värderingar, berättar Ingrid. Därför är det särskilt viktigt att vuxna tar ansvar så att alla barn får leka, att ingen utestängs. I en ny studie från Malmö Högskola har man visat på vikten av ett gott ledarskap när det gäller att få med alla barn i leken. Studien visade tydligt att de förskolor med ett väl fungerande ledarskap också hade mindre problem med barn som uteslöts ur leken.
– Det är med andra ord, inte barnens ansvar om det uppstår situationer där någon eller några inte släpps in i leken. Det är snarare en ledarskapsfråga. Alla vet ju att ett gott ledarskap ger upphov till en trevlig arbetsplats. Samma sak gäller på en förskola. Att leken är ett viktigt inslag hos människan har man vetat länge. Det började på slutet av 1700-talet med pedagogen Friedrich Fröbel som skapade ”barnträdgårdar”, eller kindergarten som det heter på tyska. Forskning kring lek går alltså en bra bit tillbaka i tiden. Ämnet fascinerar och har engagerat allt från kulturvetare, antroposofer, pedagoger och psykologer under årens lopp. Då som nu betraktades leken som något naturligt hos människan. Enligt Ingrid går man idag mot att mer och mer använda sig av leken som ett verktyg för lärande.
– I dag talas det mer och mer om att pedagogisera leken, använda sig av leken i undervisning. Leken är ju ett sätt att lära sig på. I skolan blir barn fortfarande ombedda att sitta still och lyssna, men är det verkligen det bästa för 6–7-åringar? Det är den typen av frågor som ställs i dagens forskning. Undersökningar visar att även vuxna har svårt för att koncentrera sig mer än 20 minuter vid ett föredrag, hur teoretiskt motiverade de än är. Det är naturligt att ställa sig frågan hur undervisningen för barn i tidig grundskola kan varieras.

Ingrid menar menar att lek handlar om att röra sig och vara aktiv, gärna utomhus. Barn lär sig med alla sinnen, till exempel känsel, hörsel, smak – med hela kroppen. Men samhället går mot allt mer stillasittande och detta drabbar även barnen.
– Forskning visar att för små barn, är det främst i mötet med andra som språket utvecklas. Datorer i sig är inget problem. Det finns många saker att lära sig som barn via datorn, i förskolan arbetar barnen oftast tillsammans. Men att sitta stilla i flera timmar är inte främjande för leken. Datorn ökar stillasittandet och det är ett problem.

Text av: Edith Söderström, i publikationen Ditt Barn i Svenska Dagbladet 20 september 2009.